12 november 2010

begravningen var väldigt fin men otroligt jobbig. usch att man ska behöva gå igenom så här svåra stunder. livet är så orättvist ibland. man vill inte se de man älskar bli begravd och man vill inte se sina älskade vara så ledsen, så sårade. men det är en något vi måste göra. nu kan arbetet med att försöka gå vidare börja. försöka hitta de små strimlor med ljus som man kan följa. det är svårt, väldigt svårt, men det är något vi måste göra. både för vårat eget och för våra medmänniskors bästa.

så vila nu i frid älskade farfar. du kommer alltid finnas med oss alla i våra liv. alla gånger vi tänker tillbaka på de fina minnen du gav oss kommer vi le och tänka vilken underbar tur vi hade som fick ha just dig i våran närhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0